Okej då ska vi prata om mina syskon, jag har två stycken. Ingen av dem är såkallade helsyskon, utan jag har två halvsyskon. Men det är inget som jag räknar som utan jag tycker är man syskon så är man punkt och slut. Jag älskar dem lika mycket endå! Jag har alltså en lillasyster på min mammas sida som är 12år och heter Maxine, och en lillebror på pappas sida som är 9år och heter Alexander. som ni ser så skiljer det ett par år på mina syskon och mig, och detta har gjort att jag alltid känt att jag har varit storasyster på riktigt och minns ganska mycket av min tid med dem som små. När jag gosat med dem som bebisar, kollat på film och sett de lära sig nya saker.

Men om vi ska beskriva dem lite gulligt då var och en. Jag börjar med Maxine, henne har jag växt upp väldigt mycket med eftersom jag mestadels bott hos mamma, hon är även den jag såklart bråkat och jävlats mest med. när vi var yngre så brukade jag klä ut henne och låta henne upptäda för mamma och stefan, haha så himla taskigt kanske. eller nej vi hade ganska kul. Hon är en sprallig unge med mycket fart och fläkt tillskillnad från mig som faktiskt kan sitta och ta  det lungt ENSAM. Hon vill ständigt ha någon med sig, vilket i min tonårs period gjorde mig vansinig när jag hade vänner hemma och hon hela tiden skulle vara med. Men nu så älskar jag att bara hänga med henne och snacka lite. Vi brukar åka till stallet ihop ibland, gå på stan, fika och jag kan hjälpa henne med läxorna. Hon är min jobbiga lillasyster som jag inte skulle byta mot något i världen, för hon är en av de människorna i världen jag älskar mest av allt.

 

Då så, nästa upp är Alexander! Vi har kanske inte gjort så himla mycket tillsammans på samma sätt, men jag har alltid älskat honom och tänkt på honom. Men jag minns när han var liten och vi fortfarande bodde tillsammans, då spenderade jag mycket tid med honom. Jag älskade att sitta med honom i mitt knä, att hjälpa till med allt som rörde honom. Jag kände mig som en skyddande storasyster på riktigt. Jag såg honom alltid som min lilla myskille, vi brukade kolla tv, måla på mina ritblock och bara vara :) Nu för tiden så ses vi inte alls lika mycket vilket är väldigt synd, men det kommer att ändras nu när han blir lite större hoppas jag. Snart kommer han kanske kunna  ta cykeln förbi baraför att säga hej. Men när vi väl ses så brukar vi lådsasbråka , men jag känner att det är av kärlek så det gör mig inget alls. Han är en riktig liten tokgosse, min älskade lillebror <3