Ett ögonblick, hum? Ett ögonblick som jag kan tänka på iblan var den dagen jag skulle börja gymnasiet.. Haha då var jag inte så kaxig minsann. Jag satt på tåget 11.00 alldeles ensam på väg mot Norrköping. Vi skulle inte börja förens 13.30 men jag var redan nervös.. Hur skulle jag ta mig till skolan? Hur skulle mina nya klasskamrater vara? En visste jag ju det var Lisa, snälla Lisa som jag gått med tre år tidigare.

Så när jag kommer fram till skolan så öppnar Lisa och släpper in mig på elevhemmet och vi går till köket för att prata med en annan tjej hon lärt känna.Och denan donna verkade inte vara rädd för något utan presenterade sig , med världens största smile: Frida heter jag , från sala. Åh my! jag kände migsom pep fram ett litet: Jag heter Michelle, jag pendlar från Katrineholm. När vi sedan samlades hela klassen så var jag så himlanervös. 

haha förtstatte vara nervös och lite feg ett tag, men sen jädrar. man kan ju knappt tro jag var samma person när jag tänker tillbaka. Min älskade gymnasie tid <3



/ Kram M