Dessa mornar önskar jag bara att jag kunde få ta studenten och slippa skiten, alltså det är helt okej att ta tågen vid nio. Bara för att det är ljust då, det är inte resan i sig som stör mig det är att behöva åka i mörker och komma hem i mörker. Dessutom så försov jag mig i morse så han inte dricka mitt kaffe=sur, Hann inte äta=sur, Fick springa med sten i skon=surochont, har fått på mig en tröja i all stress som sitter skit= sur. Åh jag vill inte med den här dagen mer, jag vill bara hem och begrava mig i våran stora säng med mysiga täcke! Nu är jag i Norrpan snart, och det betyder SPRINGA till bussen, så blir inge kaffe nu på ett tag heller :( Stackars lilla mig!